2013-02-27
00:14:15
bilder från det förflutna
2013-02-26
23:59:00
misstro
Det finns inte mycket som är värre än självmedömkan. Blicken fastnar på en avlägsen punkt och vägrar slita sig loss. Känner sig galen, psykfall. Svor aldrig förr men svordomarna vill bryta sig loss. Tog aldrig ordet skit i mun men livet är skit. Inga pengar, ingen frihet, ingen glädje. Pengar är inte allt. Allt för mycket. Barnfattigdom står det på löpsedlarna. En ynka siffra av tusen. Du kommer aldrig att begripa, aldrig att ana hur det känns. Tillhör statisktiken, tillhör bottenskrapet. Orden stockar sig i halsen, andetagen stockar sig i bröstet. Hulkar och skriker, gnyr och snyftar. Livet sa de, livet. Livslust och livsglädje. Vad visste de? Vad vet du? Slagen av amnesti och underkuvad av sociala konstruktioner. Älskar att vara social, folkskygg till tusen. Fast i dårhuset, låst mellan sterila väggar och apatiska människokroppar. Så mycket som fanns, så mycket som är borta. Vågar inte kräva, vågar inte be. Där är hon, viskar de och sticker in sina beniga fingrar mellan gallret. Klaustrofobi, inlåst, underkuvad, fast för evigt. Så mycket som virvlar omkring och skapar en orkan av hat och obehag. Det sticker i kroppen, sticker överallt. Hatkärlek. Du försvinner och jag är kvar. Ska berätta en saga, en saga utan lyckligt slut. Ulleråker, galningarnas hus, psykfallen inspärras och allt är vitt. Varit där, hört skriken, hatat det från första stund. Ska berätta en saga, en saga utan lyckligt slut. Sagahem, behandlingshem, varit där, känt hopplösheten, hatat det från första stund. Kommer fortfarande ihåg numret, glömmer det aldrig. Efter tusentals samtal kommer det aldrig att försvinna. Hatar allt men ändå inte. Kanske skadad, kanske förstörd. Och så kom döden och visade sin gestalt. Trodde aldrig att det skulle ske. Dödsångest ett tag, var så ung, men aldrig mer. Låtsas vara trasig. Kanske är det sant. Vill inte förändra något, eller kanske lite grann. Är bara fyra, har bara tre. Om någon försvinner blir det bara en. Allt snurrar och jag står still. Galen och skev? Klarsint, säger jag.
Jag fick nyligen ett samtal om att jag ska ha ett möte med ett par vuxna med rollen som ett barn som har växt upp i en missbrukarfamilj. Långt tidigare var det att jag skulle vara med i en kortfilm om missbruk och psykisk sjukdom, men det finns en gräns för hur mycket man kan ta. Jag klarar inte allt.
Du säger att du inte orkar mer, jag säger samma sak. Fäller inga tårar längre, det räcker nu.
2013-02-26
23:56:17
Tack så mycket.
2013-02-26
23:55:30
spottar på de redan nedsmutsade
2013-02-26
23:53:52
åk tillbaka till ditt jävla arabland
De två senaste gångerna var båda äldre män och den ena satt på cykel (tur var väl det, annars hade jag sprungit ifatt det rasistiska svinet, I wish) medan den andra var berusad. Den ena mannen gläfste att jag skulle åka tillbaka till Kina och den andre skrek ilsket, märkligt nog sluddrade han inte, att jag skulle åka tillbaka till mitt jävla arabland. Ja, ni ser ju det ironiska i det att de inte verkar ha någon som helst kännedom om geografi, jag ser väl varken ut som en kines eller arab? Antar att det var de enda länderna (ja, ett arabland kan man väl inte ens kalla ett land) de kände till. Jag ska erkänna en sak. Jag tycker att det är skrämmande att gå ut på Valborg när alla berusade människor raglar omkring för jag vet att rasismen sjuder under ytan. Att folk hyser rasistiska åsikter under deras välpolerade fasader är galet skrämmande. Det mest skrämmande är ändå det pappa har varit med om och jag avskyr tanken på att min pappa som aldrig skulle göra en fluga förnär flera gånger har stött ihop med aggressiva rasister. Parallellerna mellan samtliga gånger har varit att det var mörka kvällar och att rasisterna var berusade. Pappa berättade med skratt i rösten hur ett par unga män närmade sig honom och hotfullt frågade honom när han skulle tillbaka till sitt land och han med panik i rösten upprepade "snart, snart, snart". Skönt att man kan skratta åt det senare men jag vet att om det hade drabbat mig hade jag antagligen svimmat av skräck så feg som man är. Rasism ARGH. Hat föder bara hat. Varför kan inte alla bara älska varandra, kan man ju undra lite naivt.
2013-02-26
23:52:52
aggression och frustration
Anledningen till att jag skapar den här bloggen är att jag känner en fruktansvärd frustration inför samhällets vedervärdiga utveckling. Opinionundersökningar visar att SD går upp efter att politikerna har kastat rasistiska och sexistiska glåpord efter någon och ändå handlar samtliga diskussioner om huruvida man ska få vara pepparkaksgubbar eller ej, om att det är överdrivet att Disney tar bort nidbilder av mörka samt judar eller inte och OJ var Lucia inte blond i år? En del av det svenska folket bönar och ber, står på sina bara knän (LÄS: gillar en sida på facebook) för att de inte ska få mista sina svenska, väletablerade traditioner. Facebooksidan representeras av en bild på Kalle Anka och som vi alla vet är Kalle Anka en genomsvensk tradition som har funnits sedan vikingatiden om inte ännu längre tillbaka i tiden och att den nu hotas är en omfattande katastrof. Att klassklyftorna ökar, rasismen likaså, kvinnor nedvärderas och att barnfattigdomen fortfarande är stor i Sverige är givetvis helt irrelevant vid sidan om detta.
SNÄLLA, jag får svårt att andas. Vad lever vi i för sorts samhälle? Jag har alltid älskat Sverige, känt mig så stolt över att kalla mig svensk då vi har lyckats med en välfärd så unik från alla andra länder och jämställdheten var genombrytande. Det var då, nu går vi back. Alliansen har suttit vid makten i snart två mandatperioder och allting stagnerar. Givetvis syftar jag inte på att rasismens rötter har spridits på grund av dem, det är privatiseringarna och JanBjörklundsland som slår väldigt fel. Klassklyftorna ökar och solidariteten ersätts med penningslystnad och enbart penningslystnad. Plötsligt är ekonomiska vinster så väldigt mycket viktigare än mänskliga värden. Skolor är pengamaskiner och betygsinflation råder för att skolan ska verka mer lockande. Gratis iPad, gratis Mac, gratis körlektioner och jag vet inte vad. Fokus står inte längre på utbildningskvalitén utan annat kommer i vägen. Problemet är att klassklyftorna banar vägen för segregation och därmed ökar rasismen.
Det absolut värsta är att det inte bara är SD som pratar om invandrare som skadedjur utan när Fredrik Reinfeldt hävdar att man måste räkna med den ökande invandringen som en faktor för sämre betygssnitt och arbetslösheten börjar man undra vart de politiska diskussionerna är på väg. Och allt fler och fler menar att vårt älskade land har drabbats av massinvandring men innan någon säger det ordet en enda gång till kräver jag statistisk och siffror från välförtrodda sidor. Att den svenska utbildningsnivån blir sämre har väl inte med invandringen att göra; Kära Björklund, sluta fäst dig vid bokstäver på ett stycke pergament (låter bättre än papper) som bara ger lärare mer arbete och framkallar stress vid ännu lägre ålder och börja fokusera på lärartäthet och kvalité. ARGH.
Dessutom vill inte vår jämställdhetsminister kalla sig för feminist. Jag vägrar kalla mig för jämställdist, jag är feminist och står för jämställdhet. Allt från orakade ben och armhålor, sluta objektifiera kvinnan i olika medior, för abort, mot den nedvärderande behandlingen av kvinnliga våldtäktsoffer, krav på samma lön som männen och genusperspektiv på leksaker, härskartekniker, you get me. Definitionen av feminism är inte någon komplicerad tes, det är enkelt, JÄMSTÄLLDHET och ingenting annat.
Om vi återgår lite snabbt till rasism. Ingen har väl missat klippen på Sverigedemokraternas misslyckande och självförlöjligande? Visst blev det lite uppståndelse men jämförelsevist med Mona Sahlins tobleroneaffär var det en droppe i havet. De som röstade på detta genomrasistiska parti var välmedvetna om att de var rasister, så att några Sverigedemokrater skrek "babbe", "hora" och "blatte-lover" kom väl inte som någon större överraskning. Men att folk inte räds för att få in dessa inhumana människor i landets styre gör mig äcklad. De drivs av hat. Det mest avskyvärda är ändå att en invandrares brott svartmålar samtliga utlänningar och plötsligt är alla mörkhyade kvinnohatare och barbarer men om en Sverigedemokrat skriker hora så OK. Det här har runnit ut i sanden men debatterna om nationalsånger och pepparkaksgubbar ryckte med en hel generation på facebook. Och negerboll? Oh please. Tillåt mig gråta.
Önskar att jag var tonåring på 80-talet.
2013-02-26
23:48:00
Vem är jag?
2013-02-26
23:46:37
Nollställning.
2013-02-26
23:08:36
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
