kaberimitra

Jag har faktiskt stött på människor som har vågat skrika rasistiska glåpord efter mig men de gångerna var det så skrattretande dåliga tilltal att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta. Eller okej, visst kände jag för att gråta. 
De två senaste gångerna var båda äldre män och den ena satt på cykel (tur var väl det, annars hade jag sprungit ifatt det rasistiska svinet, I wish) medan den andra var berusad. Den ena mannen gläfste att jag skulle åka tillbaka till Kina och den andre skrek ilsket, märkligt nog sluddrade han inte, att jag skulle åka tillbaka till mitt jävla arabland. Ja, ni ser ju det ironiska i det att de inte verkar ha någon som helst kännedom om geografi, jag ser väl varken ut som en kines eller arab? Antar att det var de enda länderna (ja, ett arabland kan man väl inte ens kalla ett land) de kände till. Jag ska erkänna en sak. Jag tycker att det är skrämmande att gå ut på Valborg när alla berusade människor raglar omkring för jag vet att rasismen sjuder under ytan. Att folk hyser rasistiska åsikter under deras välpolerade fasader är galet skrämmande. Det mest skrämmande är ändå det pappa har varit med om och jag avskyr tanken på att min pappa som aldrig skulle göra en fluga förnär flera gånger har stött ihop med aggressiva rasister. Parallellerna mellan samtliga gånger har varit att det var mörka kvällar och att rasisterna var berusade. Pappa berättade med skratt i rösten hur ett par unga män närmade sig honom och hotfullt frågade honom när han skulle tillbaka till sitt land och han med panik i rösten upprepade "snart, snart, snart". Skönt att man kan skratta åt det senare men jag vet att om det hade drabbat mig hade jag antagligen svimmat av skräck så feg som man är. Rasism ARGH. Hat föder bara hat. Varför kan inte alla bara älska varandra, kan man ju undra lite naivt.

Världen är hemsk. I synnerhet när rasister som gömmer sina svastikor under pråliga kostymer får nära 9 procent av det svenska folket.